Vårpil med gæslinger. Fik hjertebanken da jeg fik øje på den. Når lidt flere af de silkeglatte, dunede blomsterstande er spunget ud, skal jeg plukke én et diskret sted, og gå rundt med den i lommen. En fornøjelse med mindelser om barndom.
Mere om pil hér.
3 kommentarer:
Denne her har jeg længe gerne villet dele med dig, og hvornår er det mere passende end som kommentar til netop dette smukke gæslingebillede?
JA VISST GÖR DET ONT
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle al vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar,
glömmer att de skrämdes av det nya,
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghed,
vilar i det tillit
som skapar världen.
Karin Boye
rettelse: "den tillit som skapar världen"
Tak. Tusind tak! Lige præcis i dag er især sidste vers præcis hvad jeg har brug for. Den tillid som skaber verden. JA!
Send en kommentar